Fear and loathing: On the V-kongress -08, Del 2

Här fortsätter gonzojournalisterna Mischa & Kolle sin skildring av Vänsterpartiets kongress i Norrköping som ägde rum 6-8 juni 2008.

Partiets traditionella mottagning och gästabud ägde (såklart) rum i en fabrikskyrka. Denna byggnad uruppfördes på 1600-talet av en förlupen Malteserriddare gone rogue som använt sig av den vetenskapligt fastställda metoden sten, sax, påse för att utse platsen för sitt hemman. På 1800-talet ockuperades kyrkan av ett koppel anarkokommunistiska lösdrivare som sedan omskapade det till ett autonomt industrikollektiv. Man smällde upp fyra skorstenar, ett par brännugnar och ett ansenligt bibliotek, så var saken biff. Mischa och Kolle laddade upp med absint och mensurfäktning. När de anlände till kalaset och fick partiets traditionella välkomstdrink, en adrenalinspruta och ett kok stryk, infann sig en lagom proletär och framåtsträvande stämning. Mischa och Kolle lämnade sina vapen i garderoben och armbågade sig in med sitt följe, bestående av 40 gråterskor, jonglerande björnar och dvärgar samt tre gimps var som kunde lägga sig på marken vid behov, på det att Mischa och Kolle kunde begagna sig av deras kroppar och därmed inte smutsa ner sina kragstövlar.

Under utfordringen uppträdde en välkänd och tämligen självgod trubadur, som gärna framhävde sin egen exploaterade situation gentemot det kapitalstarka, allsmäktiga partiet samt de horder av förpubertala, joltcoladrickande rebellious subjects, formally known as ungdomar, som likt maktberusade Robin Hoods drar land och rike runt på elektroniskt vis och roffar åt sig av det svältande folkets egendom. Mischa och Kolle, som hade en avtalad tid för duell mot Panki, sa hövligt ”Peace be with you, idealist-gubbe, here comes our man” och gick för att spela sina roller i snällvänsterns ödesdrama.

Panki avväpnades rappt av Kolles värja men avbröts innan det karakteristiska K:et ristades in blusen, av Falice: ”Part, fools! Put up your swords; you know not what you do!” Falice, en mognare partimedlem än både Kolle och Mischa, kom för att upprätthålla freden. Det fanns en plan för att ta itu med socionomvänstern, men med metodiskt lugn: Kolles mistemper’d weapon hade ingen som helst del i ledningens plan och skulle veta hut!

Lätt nedstämda över att ha fallit på mållinjen i Pankifrågan gick Kolle och Mischa till baren. Prislistan blev en käftsmäll för mycket och de två värjartisterna gick ut för att deala till sig en flaska paint remover mot att lära ut lite organiseringstricks till trasproletariatet. Win-win, som borgarna säger.

Väl inne igen visade det sig med alltför stor tydlighet att fel generation agerat i underhållningsfrågan. Nu var det dansgolv, men inga dansrytmer fanns att tillgå, istället ett coverband som spelade, hör och häpna, rock. Let´s go ner på stan blev i dubbel bemärkelse en tydlig signal om att just det fick lov till att bli vår Plan B: No sleep til Usher.

Och vilken underbar Plan B det blev! Röhm´s, ett social grupp 3-hak i centrum med rimliga priser och dansgolv som discplinerats till tonerna av Timbaland fick bli skådeplats för moves som N-köping inte sett maken till sen De Geers odrägliga brat till barnbarn slog runt med Bellman. DJ:n var bra men kunde alltid bli bättre varpå Kolle drog kniv och la fram en låtlista med standardlåtar. Beslutet förankrades och K, M och ungdomskadern tog över dansgolvet. Under ständigt hot från bögknackarpatrullen tog klicken ut svängarna i dansstilar som på ett alldeles strålande vis utmanade den lokala heterosexualiteten. Men bråket uteblev och Kolles kniv fick lugnt fortsätta sin sömn i skidan.

Efter att Mischa administrerat en vända självkritik bland ungdomarna och utdelat hemläxor av typen ”Du ska starta en debatt i talarstolen och förlora” så var det dags för kamraterna att ge sig av till hotellen, plenum öppnades om endast fem timmar.

———————————————————————————–

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Konflikt: Akuhujan. Dagens Konflikt, Herman med Boklådan.


About this entry