Fear and loathing: On the V-kongress -08, Del 1

Gonzojournalisterna Mischa & Kolle fick i uppdrag av Jordränta att täcka kongressen. Här kommer den första delen i deras reportageserie.

We were somewhere between the railway station and the congress hall when Mishas penicillinkur started to kick in. Det var dags för Partikongress under parollen ”Förnedring”, och Mischa och Kolle var givetvis på plats, beväpnade till tänderna med marxistiska slagord, hemgjorda vapen och borgerliga garderober.

Det första vi slogs av när Norrköpings stadssiluett kletades ut över näthinnorna är industrisvärmeriets hegemoniska position. De holländska imperialisterna som sög ut staden i 300 år visste vad de gjorde, det står klart redan efter några minuters promenad. Järnkatedraler med ståtliga skorstenar, exploaterade vattendrag med dammar som i tid och otid öppnas och stängs av stadens discplinerade partikader som tagit Mao på orden, Negri-teoretiker som demonstrerar utanför Arbetets museum med slagord om att institutionen har fastnat i en hopplöst daterad affirmativ hållning gentemot arbetarklasspositionen, osv. Vi befinner oss i vad som tydligt är det svenska proletariatets andliga hemvist!

Vägen till kongresshallen visade sig bli minst lika angenäm, kantad av monument till de 500 per år som blivit slaktade som svin (i industrin), samt röda rosetter runt varje stång för att likt Ariadne leda de rättrogna genom den labyrint som är Norrköpings centrum.

Vi installerades som brukligt på en balkong. Utan röst- och yttranderätt var vi hänvisade till att mobilisera folket på gatan samt småmord och militant körsång.

Principprogrammet var först ut och i och med detta, miljötänkets plats i partiets politik. ”Vi måste konsumera mindre och lära folket att tänka klimatsmart och avstå från det goda i livet”, menade en hippie och fortsatte sen att göra reklam för sina ekologiska tagelskjortor som av någon anledning inte fått tillstånd att säljas vid de övriga bokborden. Inlägget tvingade kamrat Cheva att replikera med:”thou consort’st with miljöpartiet?”. Hippien hördes sen mumla: ” Consort, what, dost thou make us minstrels?” men hade av Chevas iskalla uppsyn förvandlats till sten och fick sitta på avbytarbänken resten av kongressen. I övrigt flöt allt på och vi fick vår vilja igenom, så när som på några punkter. Att det kan ha berott på Mischas sniperrifle som tryggt vilade i hennes famn där på balkongen och Kolles noggrant nedtecknade fiendelista som fylldes ut för sisådär var tredje inlägg är bortom vår vetskap.

När vi ställt en pappfigur i Mischas ställe samt hängt geväret på denna gav vi oss iväg för en odyssé i industrilandskapet. Vid Arbetets museum slog det oss att hela området skulle förklaras tillhöra partiet så vi skrev en väggtidning som vi smetade upp över elskåp, väggavlar och dammar. Att vi sen skulle ”yrka in” det vi just beslutat under slasktratten ”Allmänna motioner” motion A86 Valkretsar, genomröstat under vapenhot, ja, det stod klart för oss från första början.

Då vi flanerade kring Norrköpings gator och torg la vi märke till att urinvånarna bar ett slags uniform; fotbollströjor i blått och gult. This calls for immediate discussion, slog Mischa och Kolle fast. Pöbelns fäbless för uniformklädsel tydde dels på en radikal kollektiv hållning, dels på ett slags konformitet. För att tydliggöra de reproducerande och konstituerande strukturer och stratan i denna komplexa fråga var vi tvungna att basgruppa med vår kamrat från fostringsanstalten, Carl-Wilhelm. Sagt och gjort. Vi bröt oss in på Arbetets museum, plundrade utställningen och beväpnade med varsin plogbill kuppade vi partiets presscenter. Efter att ha kopplat upp oss på satellitlänk kunde vi rådgöra med Carl-Wilhelm. ”Detta tyder på ett klassiskt socialgrupp 3-beteende” sa Carl-Wilhelm. ”Vad menar du?” sa Mischa och Kolle monotont, medan de unisont la huvudena på sned, som två pantomimartister on crack. ”Vi uppskattar inte ditt klassförakt. Art thou drawn among these heartless hinds?” Efter en sluten omröstning, och den ansenliga mängd tid en sådan process tar medelst satellitlänk kunde äntligen Mischa och Kolle stövla in i talarstolen, möta folkets jubel och fastställa ” The intergalactic jester proclaims this conformity factory closed!” I alla fall för kvällen. Nu var det dags för fest.

—————————————————————————–

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Läs också Dagens Konflikt.


About this entry