Kongressrapport 2

Efter att ha lyssnat på en del inlägg i EU-frågan ser jag en tendens. Frågan om att tona ner kravet på utträde (eller för den delen förklara EU som en väg till socialismen motion B88 och B89) behandlas inte ur ett strategiskt perspektiv öht. EU-”förespråkarna” verkar inte alls fundera över värdet i att som ensamt riksdagsparti hålla kvar vid ett ställningstagande som återfinns hos breda befolkningsgrupper. Istället förespråkar man assimilation för att få vara med i riksdagsgänget, inte vara med i samma gäng som SD, vara med i den påstått EU-positivare Europavänstern, osv. Men argumentationen återfinns inte hos motståndarna heller, inte i den utsträckning jag skulle efterlysa. Frågan är strategisk, vi vet att EU är institutionaliserad högerpolitik, men är utträdeskravet bra att hålla kvar på agendan eller ej, det är frågan. Det är den såklart, men det är inte det som diskuteras.

Citatet:

”Ni kanske tycker att Norrbottensbänken är lite tyst, men vi går inte upp och surrar i onödan”

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


About this entry