En helt ny bostadspolitik

Det är väl få områden där den nyliberala logiken fått dominera så kraftigt som inom bostadspolitiken de senaste 20 åren. Visst, bruksvärdesprincipen ligger fortfarande till grund för hyressättningen men i allt väsentligt har staten kapitulerat från sitt ansvar på området. Sverige har inte sett en offensiv bostadspolitik sen miljonprogrammen på 60-talet och visst, den vågens bostadsbestånd räckte ett bra tag in på 80-talet i många kommuner. Men idag råder en oerhörd brist.

Det är bara det offentliga som har anledning att massproducera bostäder. Privata aktörer har egentligen enbart intresse av nyproduktion i expansiva regioner där bristen är tillräckligt stor för att inte kunna elimineras av ett eller två byggprojekt. Den stora bostadsbristen leder, trots bruksvärdesprincipen, till hyreshöjningar bortom skälighetens gränser. Många kommunala bostadsbolag lägger pengar på hög och låter hyresgästerna betala notan. Orimligt är bara förnamnet.

Vi kan, som nätverket jagvillhabostad.nu uttrycker sig i DN idag, rota omkring i detaljregler och förenkla både det ena och det andra, för att stimulera bostadsbyggandet, inget fel i det. Men till syvende och sidst handlar det om att marknaden måste bli mättad, av staten, för att maktförhållandet ska rättas till och priserna sjunka.

——————————————————————————–

Läs om medlemsnytta inom arbetarrörelsens organisationer på Dagens Konflikt.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,


About this entry