Utnämningspolitiken – kom igen…

Känner spontant att en röst saknas i debatten rörande utnämningspolitiken som senast aktualiserats med Odenbergs tillsättning som generaldirektör för Svenska Kraftnät. Visst ska vi kritisera högerregeringen för att bryta med de löften som utlovats i valkampanjen, ingen tvekan om saken. Bara inte sossarna i all sin indignation över läget går och lovar bort sin egen utnämningspolitik, det vore ett stort misstag. Utnämningsmakten är inte att leka med, det är ett politiskt verktyg som alla andra som kommer med regeringsställningen och bör utnyttjas till max. Politik förs i alla de organ dit regeringen utser kandidater och en tro på kompetens före politisk hemvist som riktmärke för utnämningspolitiken är naiv liberalism at its finest.

Men det här är ännu ett område där arbetarrörelsen inte är intellektuellt modig nog att försvara sina egna rutiner och maktmetoder. Kritik bör och har utdelats för att borgarna skönmålade sina egna då framtida tillvägagångssätt för rekrytering i valrörelsen, men inte för viljan att sätta sina egna på centrala poster, det vill ju rimligtvis arbetarrörelsen också.

Intressant? Andra bloggar om: , ,


About this entry