Fällan slår igen: De utbrända

Under också de värsta formerna av förtryck finns öar av frihet, andrum för de hugade och de desperata. I 1984 finns slummen där prolerna bor och där inga kameror ser vad du gör, i Matrix finns Zion och i Rom fanns katakomberna dit de kristna flydde undan förföljelserna. När Robert Nozick skulle ”testa” Marx teorier i sitt portalverk Anarki, Stat och Utopi så valde han att göra det genom att fråga sig själv: ”Kan individen fly från kapitalismen och leva ett liv utanför?”, en fråga han i sin okunnighet besvarade jakande vilket fick honom att tro sig ha motbevisat Marx.

På 70-talet hade vi ett socialbidragssystem som enligt utsago från föräldragenerationen fungerade som medborgarlön plus påförd skam då förstås, för den som brydde sig. Idag har vi färre öar av frihet, alltså frihet från att varje dag behöva arbeta och vara lönsamma eller friheten i att få något utan motprestation, typ kollektivtrafik eller sjukvård. Eftersom arbetslösheten eller för den delen antalet sjukdagar aldrig har varit orsakad av den här typen av välfärdssystem eller väl utbyggda offentliga tjänster utan av makroekonomiska mekanismer respektive stressig och tung arbetsmiljö så är det extra tragiskt att den argumentationen återkommer vid varje ny reform som syftar till att slå igen fällan ytterligare en bit. Ingen får undkomma systemet, alla ska arbeta.

När industrikapitalismen tog sina första steg i Europa dök det upp lagar mot lösdriveri. Det av kapitalet rationaliserade jordbruket hade lämnat merparten av arbetskraften obsolet i det gamla samhället och skulle nu forslas in till städerna och industrierna. Problemet var att så många fullständigt avskydde tanken på att stå inne i en sotig fabrik under 12 av dygnets timmar varför stråtröveri, tjyvjakt eller andra friare former av levebröd framstod som ytterst attraktiva. Lösningen blev alltså att förbjuda arbetare att gå omkring på landsbygden utan hemadress eller levebröd och redan här påbörjade alltså fällan sin process att stängas helt och fullt. Kan bara tillägga att de som fängslades för att bryta mot lösdriverilagen skickades in till städerna för tvångsarbete och sen var man fast.

Det är 200 år senare och i dagens DN kan vi läsa om de allra senaste millimetrarna vi blivit berövade. Ännu ett fält där åtminstone den av jobbet sönderstressade, psykiskt eller fysiskt trasade människan kunde säga ”Aaaahhh, va skönt, nu får jag koppla av, fundera på vad jag vill och hur jag ska kunna må bättre och bli aktiv igen, komma ut ur de onda cirklarna och framförallt: bestämma över min egen tid utan motprestation och bestämma själv hur min rehabilitering ska gå till” – är borta. Och vi, vi är ännu lite ofriare.

————————————————————————————–

Konflikt har vi blivit utmanade av Red Metal och jag är i färd med att skriva ett känsligt svar, kommer inom kort. Annars är det: Syrran om grundläggande rättigheter i vad som åtminstone på papperet är en rättsstat, Petter som snöat in på studentpolitik och Vida Latina som besvarar sagda utmaning.

Och förresten: Word!

Intressant? Andra bloggar om: , , , , ,


About this entry