Vandring mot mitten

Socialminister Göran Hägglunds backning av ny och förvånansvärt progressiv lagstiftning i abortfrågan och det svar som rönts får mig att fundera över politiska strategier i en väldigt generell mening. För visst är Hägglund tvungen att i konsekvensens namn ge utländska kvinnor samma möjlighet som svenska (for money), samtidigt som han med den andra handen försöker krympa den övre tidsgränsen. Det kan alltså inte råda någon tvekan om vilken riktning Kd egentligen vill driva aborträtten. Det ska sägas att det är rikspolitikens andra Göran med sin horribla valanalys som tillsammans med Kd:s ”svek” mot sina egen fundamentalistiska flank har sporrat tankegångarna.

Att gå mot mitten för att vinna röster betraktas generellt som pragmatiskt, som smart och realistiskt. Men är det ingen smart pragmatiker som fört samman fenomenet med en ökad grad av röstskolk med just denna tendens till likriktning (fel ord, men existensen av ett behov för samtliga partier att skriva under på samma plattform för att få ”vara med”, en plattform som växer sig allt större)? Att det pragmatiska och smarta draget för ett parti under t ex en valrörelse inte nödvändigtvis består i att vinna mitten. Vissa partier skulle kanske gynnas mer av en gir åt det håll man kommer från för att väcka soffliggarna som klagar över en svårighet att skilja partierna åt. Det här gäller förstås vänstern mer än högern om man betraktar klassernas röstbeteende, ett faktum som gör Perssons uttalande än mer obegripligt.

Gör Hägglunds agerande, alltså ett administrerande av en politik som utökar möjligheten till abort, att synen på abort som likställt med mord falnar hos folk med sådana föreställningar? Cut of the head and the body will die? Så går ju tankarna kring förekomsten av fascism och nazism i den antifascistiska rörelsen, om jag har förstått saken rätt. Alltså att ju färre nassar på gatorna och ju färre sverigedemokrater som vågar visa sig i valda församlingar, desto färre kommer att få nys om idéerna som de bär på vilket stoppar inflödet av supporters till deras sak. Eller är folk smartare än så och förklarar sig som fiender till det politiskt korrekta etablissemanget och bildar reaktionära kontrakulturer? Ingen aning, men nån statsvetare kanske har statistiken.

Sen är det intressant hur vänstern resonerar kring just den här typen av strategiska överväganden. När sossarna går till höger så är det ett svek. När moderaterna bildar Det nya arbetarpartiet så är det en smart manöver, en handling utförd av ulvar i fårakläder. Jag skulle inte ha något emot smarta manövrar hos t ex sossarna om man senare i regeringsställning hade för avsikt att smygdriva vänsterpolitik, vilket man ju bevisligen inte längre har. Man driver precis det som man gått till val på eller ännu värre, gör fler eftergifter högerut. Moderaterna och Alliansen däremot, låtsasgår till vänster och bankar sen förslag för förslag i samma gamla högerriktning.

Sossarna borde åtminstone se och lära, men helst göra helt om.

————————————————————————————–

Åååååkej, Simpsons allra senaste, S18E14 – ”Yokel Chords” – My god! Så jävla bra/profound.

Konflikt ger i dagarna: Akuhujan om kvinnors ansvarstagande, inspirerat av Syrrans inlägg på samma tema. Petter och Redu är också uppdaterade på Köpenhamn och pigreform. Sist men inte minst har Vida Latina äntligen fått tag på schysst infrastruktur och bloggar igen.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , , ,


About this entry