This just in: Folkpartiet kysser mediamångfald farväl

En av de klurigaste knäckfrågorna för arbetarrörelsen är och har varit hur man kan få ut sitt budskap i ett mediakrig där fienden är beväpnad till tänderna med lukrativa reklamavtal. Sen A-pressen lades ner i ett fruktansvärt ostrategiskt och helt avgörande felsteg i början på 90-talet har en efter en av de stora socialdemokratiska tidningarna hamnat i en nedåtgående spiral: Sämre ekonomiska förutsättningar – sämre kvalitet – färre läsare – färre sponsorer – sämre ekonomiska förutsättningar, o s v…

Kvar fanns staten med sitt presstöd, men innehav av staten är flyktigt, också för sossar och kan aldrig utgöra samma garanti som organisationens egna kista. Liksom Erik Laaksos tankar om en strategisk reträtt där rörelsen återför hela det ekonomiska ansvaret för a-kassan till medlemmarna för att slippa dess nyvunna roll som pjäs på en borgerlig spelplan, borde Folkpartiets utspel skaka fram handling ur leden, om det så är nydanande motattacker eller resor ner i skyttegravarna. Utan presstöd – Pressdöd! Kvar blir de som stryker kapitalet medhårs.

Anders Eriksson snackar mediapolitik här och länkar vidare till fler som gör detsamma. Också Morian träffar rätt i frågan.

——————————————————————————————–

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , ,


About this entry