Bäckström barking up the (partially) wrong tree

Urban Bäckström, f d riksbankschef, nuvarande VD för Svenskt Näringsliv, begriper problemen med det skyhöga offentliga sparandets regim i den svenska nationalekonomin. Att dra undan stora summor pengar från cirkulationen dämpar människors möjligheter att konsumera nyttigheter men också (men det spelar säkert mindre roll för Bäcklund) statens möjligheten att bygga upp gemensamma resurser av den sort vi kanske framförallt behöver.

Jag förstår inte var den här övernitiska hållningen till räkenskaper kommer från (eller jo det gör jag, men det är så oerhört irrationellt). Riksbanken går under inflationsmålet med råge, staten sparar mer än vad EU:s stabiliseringskrav stipulerar. På nåt sätt tänker Riksbanken att ”jaja, inflationsmålet är 2% men bäst är ju om läget tangerar deflation, stabil valuta är aaaaaaaaallt!”. Det är som att det inte skulle finnas någon trade-off överhuvudtaget.

Likaså med det offentliga sparandet, vad är uppe med att lägga så mycket pengar på hög som vi idag gör? Likadant där, trade-offs!! Pengar i sig är inte värt ett vitten, de måste sättas i rörelse.

Sen har Bäckström helt fel när han tror att ytterligare gödsel behövs inom en sektor som har de högsta vinsterna sen det glada 20-talet. Pengarna ska, som jag nämner ovan, givetvis gå till en offentlig sektor som relativt sett behöver fler och fler resurser i en ekonomi där industrisektorn blir relativt sett mindre och mindre (och mer rationaliserad) till förmån för en växande servicesektor. Tänk Baumols sjuka (föredömligt beskriven i den av mig så frekvent nämnda ”Ekonomihandboken” samt av Joel Malmqvist här).

———————————————————————————————-

Slavoj Zizek resonerar om Saddam, Irak och USA på Aftonbladets utmärkta kultursida.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , ,


About this entry