Det kategoriska imperativet

En princip som går som en röd tråd i min muntliga debatt, mer sällan här på Jordränta, är det kategoriska imperativet. Lämna mig med enbart det kategoriska imperativet any day of the week och jag kan riva ner kapitalismen, patriarkatet och alla andra orättvisor och strukturer, verbalt.

Det var Immanuel Kant som 1785 skrev följande i sin ”Grundlegung zur Metaphysik der Sitten”

  • ”Handla endast efter den maxim genom vilken Du tillika kan vilja att den bleve allmän lag.”

Alltså huruvida beslut, handlingar och system bedöms som dåliga eller bra är om dessa kan upphöjas till allmän lag. Kan alla göra det du gör? Om inte, gör det inte.

  • Kan alla hela världen leva som i Sverige med jordklotet i bibehållen form? Nej. Alltså får vi inte leva som vi lever.
  • Kan alla leva som män med de privilegier det innebär i form av makt, utrymme, respekt, o s v? Nej, eftersom det sker på någon annans bekostnad, nämligen kvinnors. Alltså måste vi avskaffa manlighet/män.
  • Kan alla vara superrika? Nej, alltså måste vi avskaffa klasserna. Osv

Applicerat på samhällsekonomin blir imperativet ett kraftfullt inlägg för total jämlikhet. En börshaj som drar in groteska pengar på spekulation skulle inte ha speciellt mycket pengar att spekulera med om den städning och de vägbyggen och jordbruk som han är beroende av för att leva tog lika mycket betalt som han själv. Att leva och verka som börshaj är således inte generaliserbart. Att tjäna mer pengar än någon annan kan överhuvudtaget inte upphöjas till allmän lag av samma skäl.

Ett exempel som Syrran gärna tar upp i debatten om det kategoriska imperativet är hur vissa troende judar agerar under sabbaten. En troende jude får som bekant inte utföra arbete under sabbaten och det har vissa löst genom att låta ateister eller människor av andra övertygelser utföra arbete åt dom. Kant skulle ha flippat.

Slutligen: Jag ser det kategoriska imperativet som den princip vi en dag bör tillämpa fullt ut, en modell för mänsklig samvaro. Däremot så betyder inte det att motståndet mot ett orättfärdigt samhälle som vårt eget behöver inordna sig under det så vackert uppkallade imperativet. På vägen mot en annan ordning måste äganderätt kränkas, våldsmonopol ifrågasättas och mäns makt över kvinnor mötas med bl a våld. Privilegier och system bekämpas inte med principer utan med motmakt, organisering och det nakna egenintresset.

Intressant? Andra bloggar om: , , , ,


About this entry