Döden befriar Pinchmeister

Fasen va lyckliga alla blev över ett ex-diktatorns dödsfall. Varför? Döden är knappast ett straff, särskilt inte på ålderns höst med sjukdom och operationer om vartannat. Döden är befrielse, evig sömn, sällhet och frid. Straff är förödmjukning, tortyr, begränsning av frihet, ett liv i svår fattigdom och underordning. Inget av det råkade Pinochet ut för, även om media vill hävda att hans stegvis nersolkade image under 90-talet och framåt var ett straff i sig.

Jaja, det jag egentligen ville säga är att dn.se bjuder på ett fullständigt fabulous citat, angående Pinchie, i söndagens upplaga:

  • ”Många chilenare älskade Pinochet som de uppfattar som den som räddade dem från marxismen”

Ja, inte fan är det kul att tvingas gå igenom livet diskuterandes Althusser och Adorno, hellre då en blodig diktatur kombinerat med ett Friedmanesque stålbad, nån måtta får det faktiskt vara.

Intressant? Andra bloggar om: ,


About this entry