Bolivariansk union?

Med Ecuadors inträde i den latinska socialismens familj och Venezuelas fortsatta ledarskap i densamma har kontinenten numera tre riktigt seriösa socialistiska experiment (Bolivia utöver nämnda) och fem ytterligare som kanske kan övertalas till djupgående samarbete (Brasilien, Chile, Uruguay, Nicaragua och Argentina). Hela svårigheten med ”socialism i ett land”-tanken är ju som bekant att ett enskilt land omöjligtvis kan avhålla sig från handel och kontakter med omvärlden och blir därmed beroende av mer eller mindre liberala demokratier i sin omnejd för export och import. Antingen så tvingas man p g a beroendet att anpassa sig till handelsutbyte, stabil valutakurs och frihandel och blir därmed begränsad i sitt socialistiska reformutrymme eller så förvandlas man till Kuba och huserar tomma hyllor, ständiga ransoneringar och svarta marknader (och därmed missnöje som leder till att staten måste bli hårdhänt och mer auktoritär för att överleva).

En lösning på detta är ju att inkorporera så många länder som möjligt i sin gemenskap, ha en öppen intern marknad dessa länder emellan och därmed njuta frukterna av arbetsdelning, en mångfald av produkter och högre produktion. Det enda hoppet om överlevnad för den latinamerikanska statssocialistiska vågen är att göra just detta. Ju fler länder som går vänstervägen desto större chans att bygga ett samarbete som inkluderar olika typer av produktion och materiella förutsättningar. En latinamerikansk federation med socialistisk grund skulle funka bra dels som förhandlingsposition gentemot utländska intressen och aktörer, dels gentemot potentiella attacker från t ex USA. Det i sin tur skulle stärka det folkliga stödet för en vänsterpolitik och garantera ytterligare segrar i parlamentariska val, samtidigt som möjligheterna för t ex CIA att störa utvecklingen skulle avta drastiskt.

Vad skulle en sån union kunna producera då? Lycka och välstånd åt alla? Bättre skulle det bli för fler, otvivelaktigt. Som vanligt måste förändring gå längre än så men samtidigt är det jävligt lätt att säga till människor i länder som inte ens har fått ett sinnessjukt konsumtionssamhälle med ständigt jobbande och uppkopplade människor som går på antidepressiva. First things first.

Intressant?


About this entry