Att bli vän med det ohyggliga

Det finns en tanke som återkommer i ett par av de senaste årtiondenas främsta grabbfilmer, Apocalypse Now och Fight Club. Tanken är att individuell frihet endast kan uppnås genom att förlora viljan att leva, att på riktigt inte frukta döden. I Apocalypse Now är det Överste Kurtz som genom filosofiska oneliners levererar budskapet om att man måste bli vän med sin värsta fruktan, annars blir det en fiende som vänder sig emot en. Soldaterna i Kurtz milis är uppenbarligen väldigt down med sin fruktan, huvudlösa kroppar hänger i trädkronorna och barns nyvaccinerade armar huggs av och läggs i högar. Dessa handlingar är rena, menar Kurtz, fria från illusioner om moral och samvete, handlingar som ”måste” utföras och som utförs, inget mer.

I Fight Club ägnar sig Tyler Durden åt att pedagogiskt förklara varför individen bör härda bort känslor, behov av bekvämligheter och socialt inlärda spärrar. Frihet är att slita sig ut ur samhällets moraliska fjättrar som sitter djupt djupt, sluta konsumera, sluta jobba, sluta se på tv. På sikt: Eliminera individens behov av integritet, egendom och ett eget liv. Sovsalar och kollektivt handlande around the clock. ”Just let go” skriker Tyler till ”Jack” som desperat försöker styra den bil som Tyler inget hellre vill än att smasha in i väggrenen. Sluta vilja leva.

Det är en destruktiv form av buddhism och den ställer en fråga jag så gärna vill ha svar på: Kan vi bli det dom vill att vi ska bli? Blir vi lyckligare då? Finns det någon mening med att härda bort känslor eller vänja sig så mycket vid att vara rädd att rädslan inte längre är relevant för oss som känsloyttring? Kan vi inte vilja leva och medans vi fortfarande lever, vara lyckligare och friare än annars? Påståendet som ligger bakom den sista frågan är paradoxal, om vi är redo att dö i vilken stund som helst, blir inte den totala friheten som det innebär stukad av en känsla av meningslöshet?

Eller är det jag som inte tänker tillräckligt mycket utanför boxen, är jag för bunden av hur jag uppfattar världen idag att jag inte kan se den potentiella frihetsfräschör den framgångsrike kurtzianen/tylerianen kontinuerligt solkas ner med i varje minut av sitt liv?

Intressant? Yes…


About this entry