meto´d subst. ~en ~er: kapitel 1

Ja, metoden. Metoden för kamp, kamp som syftar till att i första hand befria oss från det här samhällets bojjor. Den mest relevanta frågan av alla är just metodkapitlet, den är så viktig att vi inte har råd att låsa oss i dogmatiska förhållningssätt eller föreställningar om ”partiet” med stort P eller ”rörelsen” eller ”facket” och så vidare. Vi måste bruka Poppers vetenskapsteoretiska skepsis och på riktigt sträva efter att motbevisa och riva ner alla idéer om organisering för att hitta fram till nya och mer fruktbara sätt att göra saker på.

På senare tid har jag fascinerats av socialdemokratins metod. Socialdemokratin och leninismen är lika varandra i det att man tänker sig kampen som positiv, man ska ”bygga socialismen” varför man strävar efter att ta kontroll över strategiska institutioner i det kapitalistiska samhället och därigenom använda den makt som kommer med den kontrollen till att ”vrida samhället åt vänster”. På sikt ska de materiella förhållandena ändras tack vare snabba (Leninism) eller långsamma (socialdemokrati) insatser från partiet och människor kommer till insikt om att kollektiva insatser baserat på klassgemenskap är bra, medvetandet höjs på sikt till den grad att människans lynne förändras fundamentalt och ett nytt samhälle inte längre baserat på tvång eller klassantagonism kan inträda.

Leninismen är långt ifrån lika intressant så därför får ni hålla er till tåls ni som längtar efter insiktsfulla analyser av den metoden och hålla er till godo med mina tankar om socialdemokratin.

Sen Kjell Olof Feldt släppte valutaregleringarna i mitten av 80-talet och därmed öppnade upp för vad som skulle bli 90-talskrisen i svensk ekonomi och det första s k systemskiftet (felaktigt beskyllt för att vara de borgerliga partiernas verk) har det varit öppen säsong på att kalla sossarna för nyliberaler och svikare av sin enorma väljarbas baserat i arbetarklassen. Tillåt mig att nyansera debatten kring detta s k svek.

Socialdemokratin är en rörelse fast förankrad i materialistiska tankegångar och taktiska övervägningar går före idéer i alla lägen. Det förvånar mig att materialistmaffian på socialism.nu inte ägnat mer tid åt att dryfta sosseriet än dom de facto gör, här finns mycket intressant praktik att studera.

För socialdemokrater är maktinnehavet i den kapitalistiska staten centralt. Man kan gå nästintill hur långt som helst för att få behålla makten, eftersom man vet att alla dom institutionella mikrobeslut som fattas i kansliernas vardag under låt oss säga en 10-årsperiod är långt betydelsefullare att kontrollera än att riskera att gå under på grund av en symbolfråga eller genom att profilera sig för långt bort från opinionens mittfåra bara för de socialistiska idéernas skull. I tider av högervågor, som vi levt under i Sverige sen tidigt 80-tal och på kontinenten sen mitten av 70-talet, blir det socialdemokratins uppgift att anpassa sitt budskap för att äga medelklassens röster, en medelklass som kanske inte alls ser sig som socialistisk, därigenom behålla regeringsmakten och försvara landvinningar som gjorts under mer progressiva perioder. Anpassning är nyckelordet.

  • ”Jaha, all strategiskt betydelsefull media är borgerlig (både i betydelsen ägd av kapitalister och i meningen politisk färg)”.
  • ”Jaha EU:s statsfinansiella riktlinjer samt internationellt kapital tvingar oss till att ha minst 4% arbetslöshet och minska de offentliga utgifterna successivt”
  • ”Jaja, men då är det ramarna vi utgår från i dagsläget, bäst att make the most of it utifrån vad vi är kapabla till med de medel som finns tillgängliga i väntan på annorlunda och mer gynnsamma förutsättningar, behåll makten annars blir det värre, behåll makten annars blir det värre, behåll makten annars blir det värre”.

Sossar förstår att människor i allmänhet inte är socialister eller ännu radikalare. Dom flesta jobbar på, betalar av sina huslån eller betalar sin hyra och sina räkningar, ser på tv och läser deckare innan dom slocknar trötta av att uppfostra barn och jobba häcken av sig. Sossar har anpassat sitt politiska verktyg till den verkligheten och försöker att genom långvariga regeringsinnehav inom ramarna för den kapitalistiska liberala demokratin flytta fram positionerna för arbetarklassen och därigenom långsamt förändra den mest oengagerade, passiva arbetare och få han eller henne att se sin position och vakna. På sikt. Jag är inte färdig i min genomgång av socialdemokratin, men känner att det här inlägget håller på att bli oläsbart långt, så fortsättning följer.


About this entry