I ungefär ett år har Vänsterpartister snackat om att “knacka dörr”. Det har blivit ett mantra. Och gott så, det är ingen dum idé alls. Självklart är det Etzler och boken “Trondheimsmodellen” som utgjort katalysator, “boken som förändrat ett parti” som Greider skrev i en kolumn för nån månad sen.

Men snack har förvandlats till verkstad, mer och mer för var månad som gått. Senast i Flamman rapporteras det om ett försök i Farsta och Örebro som verkat ha gått helt ok. Folk är glada, partiaktivisterna får pepp och budskapet sprids. Givetvis vore det fantastiskt om det här blev ett etablerat arbetssätt och inte bara en fluga, det är ju bara då som det verkliga utslaget kommer. I grunden måste Vänsterpartiet bli ett parti där fler gör konkreta insatser och viker tid åt sånt som inte är parlamentariskt (för det kan folk göra utan att blinka).

Henning Süssners kritik, som återfinns i artikeln, verkar gå ut på att Vänsterpartiet skulle dras åt höger eller i vart fall förlora visionerna när “lyssnandet” tar vid. Jag skulle säga att det snarare handlar om att konkretisera sin politik och bryta ner den i mindre bitar. Att vi nedprioriterar 6 timmars arbetsdag till förmån för andra krav kopplade till arbetstid och arbetsvillkor är ju helt enkelt en konsekvens av att fackets signaler tagits på större allvar, bättre det än att formulera radikala krav som isolerar oss från våra tänkta allierade.

Sen tycker jag fortfarande att det är lite roligt att det aldrig nämns i samband med dörrknackandet att sossarna gjort det i evigheter, det är alltså knappast en ny företeelse i svensk politik.

———————————————————————————-

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Aron Etzler, Flamman, dörrknackning, Vänsterpartiet

På Dagens Konflikt skriver Petter om LO:s senaste outande av borgare

Det är väl få områden där den nyliberala logiken fått dominera så kraftigt som inom bostadspolitiken de senaste 20 åren. Visst, bruksvärdesprincipen ligger fortfarande till grund för hyressättningen men i allt väsentligt har staten kapitulerat från sitt ansvar på området. Sverige har inte sett en offensiv bostadspolitik sen miljonprogrammen på 60-talet och visst, den vågens bostadsbestånd räckte ett bra tag in på 80-talet i många kommuner. Men idag råder en oerhörd brist.

Det är bara det offentliga som har anledning att massproducera bostäder. Privata aktörer har egentligen enbart intresse av nyproduktion i expansiva regioner där bristen är tillräckligt stor för att inte kunna elimineras av ett eller två byggprojekt. Den stora bostadsbristen leder, trots bruksvärdesprincipen, till hyreshöjningar bortom skälighetens gränser. Många kommunala bostadsbolag lägger pengar på hög och låter hyresgästerna betala notan. Orimligt är bara förnamnet.

Vi kan, som nätverket jagvillhabostad.nu uttrycker sig i DN idag, rota omkring i detaljregler och förenkla både det ena och det andra, för att stimulera bostadsbyggandet, inget fel i det. Men till syvende och sidst handlar det om att marknaden måste bli mättad, av staten, för att maktförhållandet ska rättas till och priserna sjunka.

——————————————————————————–

Läs om medlemsnytta inom arbetarrörelsens organisationer på Dagens Konflikt.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Bostadspolitik, jagvillhabostad.nu, staten, samhälle, politik, marknad

TIdigt i vårdstrejkens ansträngningar var det mesta frid och fröjd. Visst, SKL hävdade att strejken var samhällsfarlig men i den breda opinionen fanns ett stort stöd för syrrorna och deras kamp. Men, ju längre tid det tar desto jobbigare blir det att hålla ut i opinionen. Det är vården vi talar om här, en bransch där människors välfärd står på spel, så självklart kommer kvällstidningarna och DN:s ledare att gnälla om lidande och uteblivna operationer i sina försök att demoralisera de strejkande sjuksköterskorna, det hör till spelet. Det var givet att arbetsgivarna skulle hålla ut och hoppas på att opinionen vänder, det är inte en farlig strejk om inte någonting sätts på spel och vårdyrkena skulle med DN:s logik aldrig kunna strejka på riktigt.

Men nu gör man det och med besked. Nya varsel lades bara för några dagar sedan och det är fortfarande game on, strejken kostar massor i kassan och medlemmarna med sin ledning hoppas innerligt att det kommer vara värt det. Som by-stander har du ett större ansvar än i andra branschers strejker; det är viktigt att vi alla fortsätter att sluta upp bakom de strejkande eftersom den här striden avgörs lika mycket i opinionen som i den omedelbara konflikten mellan arbete och landstingskapital. Sist men inte minst så måste strejken, precis som Henrik Mellström skrev i Arbetaren, bli politisk för att lyckas. Landstingens svältkost är en discplinerande faktor för arbetsgivaren och på sikt måste hela den nyliberala regimen över den offentliga sektorn skakas sönder och ersättas. Vårdstrejken kan vara startskottet.

———————————————————————————–

På Dagens Konflikt: Theo bryter ner argumenten för Vårdvalsreformen piece by piece.

Intressant? Mhm… Läs även andra bloggares åsikter om Vårdstrejken, SKL, samhälle, politik, Dagens Konflikt

Känner spontant att en röst saknas i debatten rörande utnämningspolitiken som senast aktualiserats med Odenbergs tillsättning som generaldirektör för Svenska Kraftnät. Visst ska vi kritisera högerregeringen för att bryta med de löften som utlovats i valkampanjen, ingen tvekan om saken. Bara inte sossarna i all sin indignation över läget går och lovar bort sin egen utnämningspolitik, det vore ett stort misstag. Utnämningsmakten är inte att leka med, det är ett politiskt verktyg som alla andra som kommer med regeringsställningen och bör utnyttjas till max. Politik förs i alla de organ dit regeringen utser kandidater och en tro på kompetens före politisk hemvist som riktmärke för utnämningspolitiken är naiv liberalism at its finest.

Men det här är ännu ett område där arbetarrörelsen inte är intellektuellt modig nog att försvara sina egna rutiner och maktmetoder. Kritik bör och har utdelats för att borgarna skönmålade sina egna då framtida tillvägagångssätt för rekrytering i valrörelsen, men inte för viljan att sätta sina egna på centrala poster, det vill ju rimligtvis arbetarrörelsen också.

Intressant? Andra bloggar om: Alliansen, utnämningspolitik, Odenberg

Mp:s partistyrelse har efter helgen fattat beslut om att driva krav på obligatorisk a-kassa. Jag är så inte överraskad. Mp är ett lustigt hopkok av småföretagsvurmare, miljökämpar, decentralister och framförallt idealister. Man har en liberal världsbild med inslag av vänsteranalys och här är det framförallt den principorienterade idealismen som fått gehör.

OK, vi vill ju att alla ska ha en trygg bas att stå på när jobbet ryker, right? Så därför är det ju rimligt att vi behandlar arbetslöshetskassan som en allmänförsäkring, till för alla, obligatorisk för alla. Då får vi alla del av tryggheten och alla betalar. Men ack så fel det blir när man inte tar hänsyn till konflikten arbete-kapital. Skälet till att borgarna ville ha obligatorisk a-kassa är att medlemsdräneringen av facket ska fortsätta, vi ska frikoppla a-kassan från fackmedlemskap i ännu högre utsträckning och göra den senare överflödig. Facket försvagas och näringslivet vinner mark, i förhandlingar, på arbetsplatsen och i lönekuvertet. Att a-kassan också i fortsättningen är kopplad till facket (även om man kan välja alfakassan) är en förutsättning för en stark fackföreningsrörelse. Jag skulle hellre se att fackföreningsmedlemsskap var obligatoriskt för att få ut a-kassa och att a-kassan i större utsträckning kunde vara finansierad av medlemmarna själva (även om jag vet att det handlar om hutlösa summor). Staten är ett slagfält mellan klassintressen och därför blir arbetarrörelsen sårbar när den sätter för stor lit till statens institutioner. Vi måste stå starka även i politisk opposition.

Miljöpartiet har med all största sannolikhet inte tagit något av det här i beräkningarna utan tänker kort och gott att det är en bra princip att alla ska få samma grundtrygghet, säkrad till hundra procent av staten. På köpet får man till en liten borgarflirt och det är ju aldrig fel inför framtida förhandlingar.

Uppdaterat: Och här kommer bashen.

Intressant? Andra bloggar om: Miljöpartiet, idealism, a-kassan, alliansen