Lider av en fruktansvärd rastlöshet och gud va jag känner igen mig, några gånger om året får jag för mig att man borde rycka upp pålarna, ty dom har fan stått för länge på samma ställe. Varje gång lite starkare urge. Till sjöss!

Men nehej, det krävs utbildning för att gå till sjöss nuförtiden, what the fuck!? Min romantiserade bild av att mönstra på, som en sista utväg för desperata människor vars liv på land missat ett par avgångar eller krashlandat, försvinner sakteligen när jag scrollar igenom hemsida efter hemsida: Fiskeflottan, handelsflottan, you name it, doors closed. Jag överväger att hoppa på en fyraårig utbildning till sjökapten i Kalmar bara för att bryta deadlocken, mysig stad ju och jag gillar ju pennalism. Imorgon ska jag ringa till deras studievägledare och skrika att jag vill förändra mitt liv!

Men ändå, tänk er att stå i sydväst, röka pipa och nynna Tom Waits-texter all day long, ev brottas lite med jättebläckfiskar och bli inblandad i knivslagsmål on occasion. Mmmm, romantiserad världsbild, what would I do without you? Dom enkla utvägarna stängs en efter en i 50%-målet och rationaliseringarnas kölvatten, men vi rastlösa då, vad ska vi göra?

Kanske blir det semester till Istanbul som plåster på såren, man kan ju alltid bli headhuntad av nåt konsulat eller så, alternativt kapa skepp i Bosporen.

“Starving in the belly, starving in the belly, starving in the belly of a whale!”

————————————————————————————

Köpenhamn är fortfarande hett hos Konflikt och var annars liksom? Olle och Petter diskuterar vidare. Syrran kommenterar migrationspolitiken och Red Metal går in i studion.

Intressant? Andra bloggar om: Verklighetsflykt, enkla utvägar, mönstra på, sjöliv, fiskeflottan, handelsflottan, knivslagsmål, Tom Waits,

Just det, nu blir det åka av. Olle predikar, Partikulärt kommenterar och ulvarna i socialistkläder går vilse i socialliberala villfarelser.

Har någon sett Conspiracy? Film om mötet där man fattade beslutet om den slutgiltiga lösningen, i realtid. Kvalitet.

Intressant? Andra bloggar om: facket, socialdemokraterna, politik, samhälle, kommunism, vården

När Göran Persson blev intervjuad i SR:s programserie om partiledarna inför valet (dessvärre inte kvar på nätet vad jag ser), resonerade han kring vilka som blivit valets frågor och hur det oundvikligen ledde till ett utestängande av andra frågor och andra problem. Att skapa moralpanik kring bidragsfusk hos sjukskrivna och arbetslösa istället för skattefusket hos storföretagen är ett exempel på effektivt borgerligt agendasättande. Skolans problem var inte resursbrist och frånvaro av en progressiv integrationspolitik utan “sossig flumpedagogik” som kräver “hårdare tag” och fler maktverktyg i lärarens händer, fick vi berättat för oss i ett annat utslag av samma aktörer. Arbete, slutligen, kunde bara skapas om vi luckrade upp den “stela svenska arbetsmarknadsmodellen” och ökar lönetrycket nedåt, då får ju alla jobb - spela roll vilket, allt måste ju vara bättre än bidrag, eller? När frågorna lagts fast och argumentationslogiken kring dessa likaså finns det lite utrymme för andra problemformuleringar och de partier som inte gynnas av frågorna måste i vilket fall svara för sig eller gå under.

Göran visade sin mest sympatiska sida och la fram exempel på vilka frågor som istället borde fram i ljuset och avkräva svar från samtliga partier; arbetsmiljön, den alltmer assymetriska maktbalansen på arbetsplatserna, offentliga sektorns resursproblem, kvinnolöner, o s v.

Arbetsplatserna ja… Jag minns inte hur länge sen det var som arbetsplatserna stod under luppen i ett stort politiskt pådrag, som t ex en valrörelse. Ändå är det där de flesta av oss tillbringar merparten av vår vakna tid och det sätter sin prägel på resten, det som vi kallar för fritid.

Striden på arbetsplatserna fortsätter dock i alla lägen, ständigt, vare sig media rapporterar om det eller ej. Det är dags att uppmärksamma en sådan strid, som på ett ytterst konkret sätt berättar om en verklighet i ett segment av arbetsmarknaden. Snabbmatsindustrin och Max är i fokus och kampen står mot ägarens nakna godtycke. Läs mer på Motkraft.

——————————————————————————————–

Olle i Stockholm och Red Metal nämner också Max-konflikten på sina bloggar. Red Metal bråkar även över frånvaron av veganburgare, jag skulle säga att det räcker om dom slutar göra vegoburgare av friterade grönsaker och slängde in lite riktigt sojakött istället, men jag solidariserar med dig om du solidariserar med mig.

Techne skriver riktigt intressant om varför vänstern inte har någon tankesmedja och pekar på de specifikt svenska politiska förhållandena som rimlig förklaring.

Intressant? Andra bloggar om: Samhällle, politik, Göran Persson, Motkraft, Max, facket, snabbmat, alliansen, blockad, syndikalisterna, agendasättande

Urban Bäckström, f d riksbankschef, nuvarande VD för Svenskt Näringsliv, begriper problemen med det skyhöga offentliga sparandets regim i den svenska nationalekonomin. Att dra undan stora summor pengar från cirkulationen dämpar människors möjligheter att konsumera nyttigheter men också (men det spelar säkert mindre roll för Bäcklund) statens möjligheten att bygga upp gemensamma resurser av den sort vi kanske framförallt behöver.

Jag förstår inte var den här övernitiska hållningen till räkenskaper kommer från (eller jo det gör jag, men det är så oerhört irrationellt). Riksbanken går under inflationsmålet med råge, staten sparar mer än vad EU:s stabiliseringskrav stipulerar. På nåt sätt tänker Riksbanken att “jaja, inflationsmålet är 2% men bäst är ju om läget tangerar deflation, stabil valuta är aaaaaaaaallt!”. Det är som att det inte skulle finnas någon trade-off överhuvudtaget.

Likaså med det offentliga sparandet, vad är uppe med att lägga så mycket pengar på hög som vi idag gör? Likadant där, trade-offs!! Pengar i sig är inte värt ett vitten, de måste sättas i rörelse.

Sen har Bäckström helt fel när han tror att ytterligare gödsel behövs inom en sektor som har de högsta vinsterna sen det glada 20-talet. Pengarna ska, som jag nämner ovan, givetvis gå till en offentlig sektor som relativt sett behöver fler och fler resurser i en ekonomi där industrisektorn blir relativt sett mindre och mindre (och mer rationaliserad) till förmån för en växande servicesektor. Tänk Baumols sjuka (föredömligt beskriven i den av mig så frekvent nämnda “Ekonomihandboken” samt av Joel Malmqvist här).

———————————————————————————————-

Slavoj Zizek resonerar om Saddam, Irak och USA på Aftonbladets utmärkta kultursida.

Intressant? Andra bloggar om: Baumols sjuka, Ekonomihandboken, offentlig sektor, politik, samhälle, Urban Bäckström, riksbanken, inflationsmål

Mycket intressant läsning i Dagens Industri där en fullgod beskrivning av Skatteverkets förslag på reformer läggs ut i text, både i punktform och i analys.

Den förra borgerliga regeringen öppnade upp för bemaningsföretag och sänkte den rest som fanns av det ursprungliga förslaget på löntagarfonder. Nu går vi vidare. Det gäller att omringa fackets makt steg för steg genom en massa små men viktiga beslut som på egen hand inte klarar av att mobilisera den passiviserade svenska arbetarklassen men som i klump skulle leda till massprotester. Vi har redan sett a-kassan och delar av LAS säljas ut.

Nu kör vi skattereform på små men viktiga punkter. Kom ihåg att utvecklingen hade kunnat gått en annan väg, vi hade kunnat intensifierat och utvecklat den offentliga sektorns verksamhet, utjämnat löneskillnaderna, minskat arbetstiden och på så sätt “löst” behovet av en vit hushållsnära tjänstesektor. Nu blir det skattereformer som ser till symptomen (att en allt rikare medelklass vill ha hushållsnära tjänster för att dom jobbar ihjäl sig och har för mycket disponibel inkomst) istället för till roten (att vi måste jobba mindre för att ha tid med varandra, pyssla i hemmet och hänga med våra barn).

En lustig detalj i sammanhanget är att fribeloppet för studiemedel ser ut att försvinna, den tillsammans med kårobligatoriet (som också sjunger på sista versen) största symbolfrågan för borgerliga studentpolitiker och som det tjatats om år ut och år in vilket är skönt att slippa - samtidigt som det kan vara början på slutet av en process där studiemedlet urholkas till förmån för att alla som studerar ska vara tvungna att jobba vid sidan om istället. Studier skulle isåfall upphöra att betraktas som heltidssysselsättning.

————————————————————————————–

Esbati resonerar om en annan DI-artikel där det framgått att amerikanska analytiker tror på Reinfeldt som en reformator av Reaganesqa mått, spännande läsning.

Jag noterade, liksom Peter G, att Chomsky tydligen ska bli hedersdoktor på Uppsala Universitet. Klasskampen resulterar ibland i väldigt små och symboliska vinster…

Intressant? Andra bloggar om: Politik, samhälle, skatteverket, hushållsnära tjänster, Reagan, Esbati, Chomsky, fribeloppet, offentlig sektor