03.21.07
Tvång och progressivitet
Två stora ideologiska strömningar inom arbetarrörelsen, socialdemokratin och leninismen, har båda ett ytterst pragmatiskt sätt att se på tvång. Tvång är ok om det gagnar klassen. Feminismen, med sina många huvuden ser på saken med samma glasögon, tvång är ett steg på vägen mot patriarkatets slut. Hårt mot hårt, så spelas spelet.
Tänket: Människor under rådande förhållanden är irrationella och har inte tillgång till all relevant information för att klara av att göra informerade val. De är framförallt bundna till rådande strukturella förhållanden på ett sätt som gör att de flesta inte fixar att se helheten. Människor kan vändas till progressiva mål och rörelser, likväl som reaktionära. Det ideologiska svaret på deras behov är mångskiftande och klassen splittras lätt i delar med skenbart motstridiga intressen, övre och undre medelklass, kvalificerad och okvalificerad arbetskraft, svarta och vita, o s v.
In kommer den politiska styrningen. Ju fler områden som hamnar under en politiskt insatt och initierad ledning för arbetarklassen desto bättre materiella förhållanden kan det resultera i som sedan föder progressiva tankar och handlingar. En klassisk skiljelinje mellan Vänsterpartiet och sossarna är att sossarna gömmer undan de flesta värderingspolitiska frågor i valrörelsen och fokar på pengarna och tryggheten. Vänsterpartiet däremot sätter värderingsfrågorna högt eller högst upp; utrikespolitik, generös immigrationspolitik eller vad det nu kan röra sig om. Sossarna får mångdubbelt fler röster (förstås inte bara av den anledningen) och därmed för det allra mesta, makten och kan sen i smyg genomföra värderingsfrågorna som i månt och mycket delas med vänstern om än i mindre grad. Om den radikala värderingsagendan kommer ett steg på vägen mot att bryta ner hierarkier och förtryck mellan människor så mår vi generellt bättre (eftersom också förtryckaren nånstans lider av att förtrycka) och vi har skapat ett större utrymme för människors olikheter. Dock knappast genom att basunera ut budskapet på gator och torg.
Relationen till tvånget som medel diskuteras sällan, annat än av liberaler förstås och då i negativa ordalag. Ändå är det en helt avgörande del av den parlamentariska vänsterns politiska dagordning.
Motsättningen i vänsterlägret mellan de som vill gripa makten och göra institutionella förändringar och de som vill väcka mannen/kvinnan på gatan genom andra medel (utomparlamentariska, då) är förstås påtaglig och även fast de flesta menar att kampen måste föras på samtliga arenor så lutar alla åt det ena eller det andra hållet. Hur genomgripande har sossarnas långa regeringsinnehav verkat på den svenska medborgaren? Är det just för att vi i Sverige inte bara har en stadig tradition av delegering av makt (för vilka har inte det?) men också en ovanligt hög tilltro till dem vi delegerar makten till, som gör att reformer och framgångar kan rullas tillbaka utan att vi lyfter ett finger?
Socialismen har kanske inte satt sig djupare än att vi vinkar adjö till den så fort motståndarsidan “bjuder över” i en valrörelse.
———————————————————————————
Konfikt: Syrran, Petter, Vida Latina och Red Metal är uppdaterade och sätter tillsammans med mig punkt för konfliktslummern.
Intressant? Andra bloggar om: Tvång, progressivitet, staten, socialdemokraterna, Vänsterpartiet, utomparlamentarism, socialism, Alliansen
.
Inverse withdrawal symptoms « Petter Partikulärt sade ,
mars 21, 2007 vid 8:39 e m
[...] så finns det fler som oförtröttligt försöker spalta upp flodvågen av skit, läs på konflikt, Martin om ideologiska val, metal om carola, syrran om aborträtt och välkomna samhällsfeber i [...]
seeyouinhell sade ,
mars 22, 2007 vid 1:17 e m
Jag vill citera doktor kosmos angående tvång här.
Jag ser ett debattprogram på tv,
Gudrun Schyman säger att hälften av föräldrapennigen bara ska kunnas ta ut av pappan.
Programledaren frågar om hon alltså vill tvinga papporna att vara hemma med sitt barn.
Och hon svarar: “Nej, så kan man absolut inte säga”, och jag tänker: “fega jävla kärring”.
Dan’ efter spela’ vi på blå i Eskilstuna och jag sitter i logen,
det kommer in en tjej med The Pasters tröja,
hon säger att hon vill ställa en fråga,
hon säger att det gäller en av våra låtar, “Stoppa valfriheten”.
Hon frågar: “Vill ni ha det som i Sovjet, eller vad då?
Jag ser på henne med en trött blick och ber henne sätta sig,
jag frågar henne vad hon heter,
hon säger att hon heter Elin och sommarjobbar på ica och gör ett fencin som heter Popoffer.
Elin, jag ska berätta för dig.. om tvång.
Det finns många som inte gillar tvång
Arbetsgivaren vill inte tvingas betala samma lön till Johanna som till Johan
Von Knorring vill inte tvingas gå i samma skola som Aliar Kali
Pappan vill inte tvingas att vara hemma med Tindra ett helt halvår
Storföretaget vill inte tvingas dela med sig av sina vinster
Fabriksägaren vill inte tvingas låta sina anställda bestämma över sin arbetsplats
Prästen vill inte tvingas viga Bertil och Sture
Hyresvärden vill inte tvingas hyra ut till familjen Mombasa
Tomatodlaren vill inte tvingas sluta spruta gift
Den frihetstörstande spritliberalen vill inte tvingas stå i kö och betala tvåhundra spänn för ett helrör
Den sköna snubben vill inte tvingas åka till köpenhamn för att rulla en jolle
Och när den sköna snubben har blivit ett skönt psyko så vill han inte tvingas till vård
Och den rika vill inte tvingas att betala för vården av psykot
Det finns många som inte gillar tvång
Du frågade om vi ville ha det som i Sovjet.
- Nej vi vill inte ha det som i Sovjet,
vår’t idealsamhälle förverkligas inte genom Kalashnikovkarbiner mot tinningen
utan genom fönsterkuvert i brevlådan.
Vår revolution kommer inte att höras som granatexplosion,
vår revolution kommer att höras som tusen små dunsar,
mot din hallmatta.
Vår’t idealsamhälle, är ett tvångssamhälle.
Colombia clean « Syrran sade ,
mars 22, 2007 vid 3:04 e m
[...] konflikter hos Martin, Petter, Red [...]
Dan sade ,
april 1, 2007 vid 9:21 e m
“Pappan vill inte tvingas att vara hemma med Tindra ett helt halvår”
Rätt kul omformulering av ursprungsmeningen att pappan har “rätt” (lagstadgad tillgång till) till lika mkt föräldraledighet som mamman. Som om han eller hon inte fysiskt skulle kunna vara kapabla till att slopa det jävla avelsbidraget och jobba som hederligt folk lr leva på sparpengar.
Lisa sade ,
april 4, 2007 vid 7:33 f m
Bra text, har hört den förut men kan inte hålla med om att föräldraledighet handlar om tvång. Fick för många år sedan ett erbjudande från försäkringskassan. Det gick ut på att jag kunde få lite kaffepengar (60 kronor om dagen) om jag ville vara hemma med mitt barn i 12 månader.
Tack, men nej tack svarade jag, tänker inte börja mitt liv som förälder med att gå på socialbidrag om jag kan undvika det. (för jag hade varit tvungen att komplettera de där kaffepengarna med socialbidrag för att komma upp på skälig levnadsnivå.)
Inte heller tänkte jag börja mitt föräldraliv med att vara ekonomiskt beroende av en snubbe så vad gjorde jag?
När kroppen återhämtat sig, efter 6 veckor ungefär började jag jobba nätter på ålderdomshem. 10 nätter i månaden blev 9000 in på kontot.
Inte mycket kanske, men det gick att försörja sig själv och bäbis på .till skillnad från försäkringskassans löjliga erbjudande.
Vet många som varit i samma situation och tackat nej till deras patetiska allmosor och istället jobbat nätter, delat ut tidningar el.liknande.
S R Larson sade ,
juli 13, 2007 vid 4:25 f m
Och hur vet du att du har en tillrackligt informerad bild av verkligheten for att kunna utova tvang? Vad sager att du vet battre an Hitler?
Martin sade ,
augusti 3, 2007 vid 7:45 e m
Pja, en empiriskt prövad teori om verkligheten som fastställer vad som ligger i arbetarklassens intresse och inte. Mer än så krävs inte, sen är det upp till alla och envar att bestämma sig för om teorin är korrekt, eller rättare sagt, en majoritet.
Jan Wiklund sade ,
december 11, 2007 vid 3:25 e m
Våld och tvång uppstår som ett resultat av intressekonflikter.
I rika samhällen – som har uppstått pga tvång mot utomstående – kan man ibland köpa människor istället för att tvinga dem. Men finns inga pengar återstår bara tvång. Förhoppningsvis är detta tvång demokratiskt – majoritetens tvång mot oansvariga snyltare – men detta finns förstås ingen garanti för. Om det är motsatsen måste ju majoriteten få försvara sig, eller hur?
Det verkliga problemet är ett helt annat – de politiska operatörernas tro att det finns två sorters människor – de själva, upplysta, och alla andra.