12.22.06
Interiörer – Om inspiration
Jag såg om Interiors häromdagen. Woody Allens genidrag från 1978. Ajajajaj, let me tell you…
Dialogen finns inte på denna jord, den är så gediget jävla välskriven. Det är så bra att man inspireras till att vilja leva flera liv, bara för att få uppleva de människor som Woody bekantar oss med. Dom är så jävla äkta! Dialog som förmedlar riktig konflikt, komplicerade relationer och faktiska känslor. Litteratur på film. Skådespel som sällan eller aldrig kommer till vita duken i våra dagar. Skådespelare av den gamla skolan, säkert ständigt verksamma inom teatern med endast en occasional flirt med kameran och då gör dom sånt här. Innan Interiors förstod jag inte att den sortens ord, meningar och relationer kunde skildras på film, att skådespelare kunde vara så intensiva att man vill skrika med i grälen! När mannen meddelar sin vilja till att separera från sin hustru förvrids hennes ansikte av spasmer, ajajaj. Storm. Koooooooonst.
Filmupplevelsen fick mig att förstå något väsentligt. Konst är inte bara en krydda, det är mycket mer centralt för välbefinnandet och förståelsen av det mänskliga. Också vad gäller kickar är konst om inte oslagbart så close. Konsten höjer oss. Ta Hendrix solo i All along the watchtower, ta syntbasgången i den senare delen av Knifes The Captain, ta headern på Konflikt, Sara Lidmans Jernbaneepos, Dennis Hopper i barscenen i Rumble Fish, Skådespelssamhället av Guy Debord, körerna i slutet av Red Hot Chilipeppers Other side, Lisa Simpson när hon trots hennes ringa ålder debatterar logik med sin präst och vinner, go-husfighten i Hero – allt det där är så jävla läckert och som sagt, mer än kryddor. Livet måste levas som om man ständigt ackompanjerades av ett soundtrack, break on through hela jävla existensen. Lyckokänslan av att stå med en mick och rappa Gin&Juice felfritt på en kareokefest, kickar kickar kickar.
“Kvicksilverkulorna ryser på vattnet” skrev Tranströmmer. [Snyftandes] Visst fan är det så, Tomas, visst fan är det så! Från och med nu ska jag intensifiera konstkonsumtionen, jag vill uppleva Interiors igen, helst varje dag och hela tiden på nya sätt. Det är dags att lägga in en högre växel.
Intressant? Andra bloggar om: Konst, Woody Allen, Interiors, Tranströmmer, mänskligt
.
olleistockholm sade ,
december 22, 2006 vid 10:21 e m
Akta dig bara, så att du inte blir en “aha-upplevelse”-knarkare
seeyouinhell sade ,
december 23, 2006 vid 3:04 e m
Jag såg min första Allen film häromdagen. Match Point, den var så där. Förutom de där scenerna med tennisbollen/ringen så var det inget speciellt.
Syrran sade ,
december 23, 2006 vid 5:52 e m
Meh taludd! Du kan ju inte börja med att kolla på Match Point och tro att den säger något om Woody! Jag gillar den iofs, men man måste se annat först!
Jag föreslår denna ordning för den oinvigde:
Hannah och hennes systrar
Annie Hall
Bullets over Broadway
Crimes and misdemeanors
Manhattan
Interiors, September och Another Woman (som ett kit)
Husbands and wives
Radio Days
Det betyder inte att detta nödvändigtvis är min topplista (Interiors är etta, Hanna är tvåa), men det är ett bra sätt att börja. Det finns otroligt många bottennapp också, varning utfärdad för Melinda and Melinda och Hollywood ending.
Åh, lyllo dig som har det framför dig!
Clausewitz sade ,
december 28, 2006 vid 4:33 e m
seeyou: Suck.
Syrran: Mmm