Precis, nu är det dags för mig att hitta hem till Yacht Central; Smögen på bloggkartan.se.

Så här ska det se ut, bra hittat, bra kommenterat. Verklighetsfrämmande to the point of no return av Bert Sundström (if that is his real name). Bert skulle själv garanterat ringa hemvärnet och inställa sig för tjänst det första som händer efter genomförd landstigning av lede fi vid Lomma bukten, be that islamister or Ryssen. Kniv mellan tänderna och vansinne i blick.

Min teoretiska ankdamm med omnejd är så förtjusande förförisk när den drar upp sina strikt logiska resonemang om varför kamp som i slutändan syftar till mer arbete för fler, oavsett om det är 200 000 nya jobb i offentlig sektor eller legaliserad gambling som ska leverera, är kontraproduktivt ifall det är djupgående förändring vi vill åt. Det enda som verkligen skadar kapitalet, som stör vardagslunken för genererande av mervärde, är att inte arbeta. Att genom strejk, maskning och gud vet vad helt dra undan sin vara, arbetskraften, från marknaden. Det är därför konflikten är det första målet och allt annat sekundärt. Förhandlingarnas tal och resonemang som arbetarrörelsen alltid betraktar som huvudrätten efter konfliktens chevré på toast kan aldrig nånsin bli lika radikalt som vägrandets tystnad. Kapitalet kan inte hantera vägrandet, inte i längden.

“Fler måste jobba mer”, sa Folkpartiet i valrörelsen, ett intressant och lite lagom människofientligt budskap i en tid då hjulen rullar snabbare än någonsin förr. Produktiviteten, alltså hur mycket värde en genomsnittsmänniska genererar per arbetad timme ökar för varje år, mer än annorstädes i Europa. Känslan av meningslöshet och uppgivenheten inför det här livet hos människor i karriären eller för den delen på Netto är massiv och det skulle vi alltså lösa genom att arbeta mer? Folk har mindre tid för partners, släkt, barn och vänner än i Fogelströms Sthlm. Men just ja, vi måste gå in och arbeta mer istället för mindre, för att få fler bilar, villor och annat spännande. Vem vill inte hellre hänga med polarna, dricka kaffe och planera konstinstallationer eller en schysst temafest?

Men nu vet jag, vi fick ju den där skrämselpropagandan om att vi hamnar bakom alla andra länder ifall vi inte jobbar ännu mer än förra året och året dessförinnan, glömde det. Vad tänker människor när dom hör det argumentet? Får man upp bilder på Albanien under Hoxcha på näthinnan eller vad är dealen? Blir ni skrämda? På allvar? Är det de tomma hyllorna och köerna som spökar? Eller är det att ni faktiskt blivit så uppfuckade att ni hellre skaffar en ny stadsjeep/stereosystem/jacuzzi än att fika och starta föreningar? Eller jaaa, det var det där med den ökande “försörjningsbördan”, borgerlighetens och för den delen socialdemokratins mantra de senaste 10 åren. Här skjuter ETC-duon den myten i sank.

Vi är rikare än någonsin, glöm aldrig det. Rikedomen är bara snett fördelad. 1980 gick det 4 “arbetarlöner” på en “elitlön”, idag 15. Om vi hade råd med full sysselsättning med kollektivavtal och LAS, offentlig vård för alla och en skola som tog hand om folk på ett hyffsat sätt under 80-talet så har vi det definitivt idag. Vi ska jobba mindre - inte mer! På sikt måste målet vara att inte jobba alls, inte för kapitalet iallafall.

Intressant? Om jobbet är allt du tänker på…

Det här känns förbannat fräscht och jag är på intet sätt ironisk. Jag tänker på Baz Luhrmanns Romeo + Juliet där Capulets och Montagues har helgonbilder på pistolkolvarna och krusifixen som pryder bröllopet glänser i azur nyon. Eller kanske Simpsonsavsnittet “She of Little Faith”, säsong 13 avsnitt nr 6 där kyrkan tvingas ta sponsring och huserar bl a en valutaväxling och x2000-liknande fåtöljer. Kyrkans symbolvärde är enormt och mötet med kommersialismen och livsstilismen blir tack vare det extra potent och kittlar effektivt där det ska.

Sen förstår jag såklart att det här inte är väsensskilt på något sätt från hur kollekten alltid har fungerat, det har bara bytt format. Nevertheless, läckert.

Intressant?

Ärligt talat, vi måste hitta ett språk för transaktionen som en hel del väljer att göra i matvaruaffären, nämligen att ta ut pengar. Det finns två alternativ:

1. Ta ut en jämn summa pengar utöver inhandlad varukorg.
2. Ta ut en summa pengar som blir jämnt tillsammans med inhandlad varukorg.

Som det är idag krånglar kunder till det rejält i konversationen med personen i kassan, antalet ord som används till att förklara vad fasen man vill blir helt enkelt för många, social friktion uppstår och jag mår dåligt.

Henceforth heter det så här om jag får bestämma, and I should:

1. - “Jag vill ha en femhundring utöver summan.” alt - “Jag vill ha en femhundring i handen
2. - “Slå in summan på femhundra”

Intressant? För Ica-Kuriren it is…